Köpte denna skivan för jag älskar låtarna "Where have you been" & "We found love".

Älskar ju låtar som påminner om 90-talets stora Dance scen,

och jag är riktigt nöjd med att Rihanna har gått över ännu mer till den genren.

Hon har ju dock alltid haft en fot inne på Dance scenen men inte såhär storslaget,

Jag vill nog säga mästerligt.

Längesen jag varit såhär nöjd med en skiva. Har ju mycket att göra just med att du tror du bara får två bra låtar.

Men så vart de inte.

Perfekta låtar avlöser varandra HELA tiden!

You Da One!

Where Have You Been!

We Found Love!

Talk That Talk!

Cockiness (Love It) Något snuskig, but like it.

Hade kunnat skriva ner hela låtlistan, men låter bli.

Tycker ni lätt ska ta hem den på det sätt ni tycker är lämpligt.

Den är absolut värd det!

Betyg: DDDD

You Da One

Cockiness (Love It)

Ps. Tillbaka efter jag tagit semester i en vecka från bloggen, därför de inte hänt något här på ett tag.

Till er som fortfarande inte får nog av den enda kung som styrt över hela världen och är gitarrens mästare, Jimi Hendrix.

Experience Hendrix gav ut denna skiva 2010, och visst var den efterlängtad.

Jag själv var väldigt trött på alla samlingsalbum som bolaget släppte ut i många, många år.

Är ju inte sen 1997, som dom släppte First Rays of the New Rising Sun, och gud vad bra den skivan är.

Men denna slår de lätt, visst här är några låtar som man kan hitta på hans album från 60-talet, men detta är andra versioner han spela in.

Som dom flesta vet var han ju nästan aldrig nöjd med vad han gjorde så han kunde ibland spela in samma låt 10 gånger.

Det måste jag säga att det är intressanta versioner och faktiskt mycket bättre än dom som dom gav ut från första början.

Det som dock är en nackdel är all kosmetika dom lagt på inspelningarna, det låter typ som att det var inspelat i studio 2009, om ni vet vad jag menar.

Men de bra materialet uppväger de, nacken går i ett.

Särskilt när Mr. Bad Luck går igång.

Det är original uppsättningen som spelar här, älskar verkligen Billy Cox basspelande, men de är ändå originalarna som alltid håller.

På skivan hittar ni även den bästa versionen av Hendrix version på Cream´s låt Sunshine of Your Love.

Har mest varit en kasst inspelad version man har spelat.

Där får man ändå tacka för kunskaperna producenterna har.

Crying Blue Rain är absolut min favorit på denna skiva.

Vi får alla hålla tummarna på att dom fortsätter att rota i arkiven så vi fortfarande kan njuta till 100%

av vår älskade Jimi Hendrix!

Betyg: DDDD

                                            Peace, Love & Happiness 

Uppföljaren från Sveriges absolut första hårdrocksband.

Riktigt bra uppföljare, just pga att dom egentligen fortsätter med det säkra och tunga soundet som på deras debut skiva En Ny Tid Är Här... 1970

När man sätter igång skivan är de ju lätt att höra att dom varit väldigt inspirerade av Cream, Led Zeppelin, Fleetwood Mac just pga av dom tunga bas riffen som Christer kommer med.

Använder även Black Sabbath´s grej med att gitarren följer basgången eller att basgången följer gitarr riffen.

De gillar jag just för att det ger en sån tyngd i låtarna.

Nästan explosivt.

De ABSOLUT! bästa låtarna är,

Men mitt hjärta ska vara gjort av sten, och i just den låten kan ni verkligen höra hur tajta dom är tillsammans.

Blir helt salig när jag tänker på det. 

En lång dag är över, här är ett väldigt nice bassolo som intro, simpelt, harmonisk och Christer är väldigt bra på att bygga upp låtar. Kan lätt säga att Christer är i samma klass som mina idoler Jack Bruce (Cream) och Geezer Butler (Black Sabbath)

Nu har jag ju kanske byggt upp förväntningarna jätte mycket, men ni hårdrocks gillande människor därute ni kommer att uppskatta November när ni väl lyssnat på dom.

Betyg: DDDD

Lyssna på denna låten på max volym!

Denna skiva damp ner i min brevlåda för några dagar sen.

Såg fram emot den mycket då man redan hade tjuvlyssnat på både spotify och youtube.

Kändes lovande och nått våra vänner i Wu-family äntligen hade lyckats med.

Nu när jag lyssnat på den många gånger och väldigt ingående, så är de så härligt att få höra alla kung-fu klipp och tunga beats igen.

Känns som om dom gick ifrån de för några år sen, man ska inte lägga skulden på alla beatmakers inom Wu.

Men de är många som sluta.

Det som gör mig lite besviken är att RZA inte har producerat en enda låt.

Här är de Noah Rubin, Lil´ Fame och Andrew Kelley, som jag måste säga är helt okända för mig.

Inte Lil´ då, han är den ena halvan från M.O.P

Tycker dom lyckats med de gamla wu-soundet men när dom samtidigt får in ett nytt och fräscht sound som faktiskt är helt rätt för dom.

Mystiskt och rått.

Artister som är med då.

Ghostface Killah är med väldigt mycket, lite för mycket kan jag tycka.

Han är väl den som är mest produktiv antagligen.

Method Man är som vanligt bäst med låten Diesel Fluid, där Cappadonna och Trife Da God är med. 

Dom tre tillsammans kan de inte heller bli kasst...

Sen har vi ju Rebel INS, U-God, Raekwon och Killa Sin.

Det är en bra skiva och jag hoppas verkligen att dom följer upp med detta soundet ett tag.

Kan få dom att växa och sälja här i Europa igen.

Saknar verkligen Masta Killa just pga att hans röst hade passat dessa beats så äckligt bra.

Skriver ner lite låtar, som jag tycker ni ska lyssna på från skivan.

Laced Cheeba - Ghostface Killah ft. Sean Price & Trife Da Good

Diesel Fluid - Method Man & Cappadonna ft. Trife Da God

Legendary Weapons - Ghostface Killah ft. AZ & M.O.P

Never Feel This Pain - Inspectah Deck & U-God ft. Tre Williams

Drunk Tongue - Killa Sin

Betyg: DDD  

Bara att gå in på ginza sen och beställa den;)

Äntligen har denna efterlängtade skivan kommit!

Egentligen är det nog helt fel av mig att ens recensera denna skiva, just pga att det är ett av mina absoluta favorit band.

Men vad fan gör det egentligen?

Har sett fram emot detta skivsläpp sedan 2008 (deras Age of Winters och Gods of the Earth recensioner finns här med), då jag hade hört två av deras andra skivor så mycket och var sugen på att de skulle släppa något nytt fräscht.

Efter en tid så hittar jag en nyhet från bandet på Blabbermouth, och ser att dom äntligen ska släppa nytt, detta var väl i mitten av 2009.

Då berättar dom att skivan kommer att vara åt science-fiction hållet...då börja man nästan undra vad fan dom ska göra så för.

Man gilla ju den vikinga rocken dom höll på med.

Till sist håller man med dom lite om att det är bra att förnya sig lite och testa nya saker.

2010 i mars eller april kom äntligen singeln "Tres Brujas".

Då var jag väldigt kluven om hur denna skiva skulle låta, men jag lyssnade på den en massa gånger och den blev bara bättre och bättre.

Till sist gillade jag den så mycket som alla deras andra låtar.

Blev samtidigt rädd för att det tog så lång tid, för alla andra låtar dom gjort har jag älskat på en gång.

Orka inte hänga upp mig för mycket på det.

Sen kom äntligen datumet då albumet skulle släppas!

Tanken var att jag skulle förboka den, men jag var en liten snål röv just då och väntade hellre.

Mycket för att jag var lite deppig över att ha förlorat jobbet bara för att det var för lite order ingång, men men de är ju sånt som händer.

Visste ju liksom att den skulle finnas kvar tills dess jag ville inhandla den.

Så till sist logga jag in mig på Ginza och tryckte hem skivan.

Fick hem den.

Drog av plasten.

Öppna den...och här gott folk var jag nervös över allt det här med hur jag kämpade med singeln och allt.

Trycker på Play.

...börjar ett intro...rätt tungt och flummigt.

Börjar nervositeten släppa för det låter som Sword.

Sen kommer det igång och jag känner bara glädje då jag har börjat headbanga lite smått...det här är mäktigt=)

The Sword har inte gjort mig besviken en enda gång, visst lät jag lite besviken med det här med singeln och det.

Men det tror jag är bara för att jag är ett så pass stort fan av dom.

Låtlistan ser ut som så. (om ni vill söka på det och lyssna på youtube eller liknande)

1. Acheron/Unearthing the Orb

2. Tres Brujas

3. Arrows In The Dark

4. The Chronomancer I: Hubris

5. Lawless Lands

6. Astraea´s Dream

7. The Warp Riders

8. Night City

9. The Chronomancer II: Nemesis

10. (The Night The Sky Cried) Tears of Fire

Tyckte inte det var lönt att skriva om några låtar, det här får ni själva kolla in alltså, är alldeles för bra för att missa!

Lyssna på det satans högt!

Hjälper er lite här med två låtar från youtube:

Detta är Tears of Fire. Spår 10.

Singeln Tres Brujas.

Betyg: DDDD

En skiva som kom 2005 om jag inte minns helt fel.

Lite illa men det är först nu som jag köpt den, hehe.

Allting börja med att vi var några polare som stack upp till Sthlm för att kolla på Matisyahu.

Han kom äntligen till Sverige före en spelning på Kägelbanan.

Dagen efter så tänkte vi att vi skulle göra staden, och då hitta vi en skivbutik.

Och dom måste man bara gå in i, så är det.

Jag köpte Linval Thompsons I Love Marijuana.

Johan tog upp nått som hette Bröder Glöder?

Tänkte jag, jo det låter ju jävligt seriöst.

Vi stannade där uppe någon extra dag, men när vi kom hem så satte Johan igång sin skiva.

Jävlar vad chockad jag blev, varje låt på skivan var ju helt klockren!?

Min tankegång började snurra som aldrig förr, (eller som varje gång jag hör nått som är jävligt bra) varför har det inte varit bättre reklam och marknadsföring runt denna gruppen?

Vad är det för fel på I-Ration? (skivbolaget)

Låt nummer ett på skivan är en jävligt bra vår (årstid) låt, typ vid tiden när man kan slänga av sig den tråkiga långärmade tröjjäveln och sitta i t-shirt och hälla i sig öl. Låten heter "Det Gillar Jag" som gästas av Carl-Martin Vikingsson (Sture Allén den yngre aka Sture aka Viking). Rekommenderas varmt till er som älskar vår solen och nått att sjunga med högt till!

3 låtar ner...SNART ÄR DET SÖNDAG! Så börjar låten "Grus".

Här har grabbarna blandat in mycket ska, bli inte deppiga av alla söndagar dom skriker om man vänjer sig öch vänder låten till något positivt sen, hehe.

"Människobarn" är något ni måste lyssna på, men den låter jag er själva bedömma. Jag älskar ju tung reggae och det är vad dom levererar med bravur i just den låten.

OOOOH! Det får jag inte glömma. "Håll Huet Högt", sista spåret. För alla er Dub älskande människor!

Betyg: DDDD

Köp skivan på...

Ginza.se

I-Ration Records

Soundkilla Records

Jack White, den nya arena rockens stjärna och rockens hopp har gjort mig lite besviken med sitt senaste projekts andra skiva.

Är en väldigt händelselös album med låtar som jag inte ser ett samband med eller något.

Misstänker att dom har stressat ihop en massa låtar för att få ut skivan.

Där är en låt som är väldigt bra och kan få upp en nära scen och skaka rumpa, de är I Can´t Hear You.

Den låten är allt som jag gillar, helt och hållet 70 tals rock rakt igenom!

Men resten hade jag tyvärr kunnat hoppa.

Varje gång jag lyssnar på skivan för att ge den nya chanser så kan jag inte sluta längta efter en ny skiva av White Stripes....

Betyg: DD

Riktigt efterlängtad skiva när den äntligen nådde min lilla brevlåda.

När jag höll den i min hand kunde man ändå inte bli lite sentimental.

Någon obeskrivlig känsla pga att man inte har bytt ett ord med denna man.

Vilken känsla han hade när man såg han live.

Hade ju faktiskt turen att få se han hela 3 ggr!!

Men i allafall så drog jag av plasten och maxa volymen på min stereo.

Titel spåret är fantastisk och bara skriker Jr. Eric.

Blir tyvärr lite tråkigt med hans låtar från hans ep, men han hann ju tyvärr inte spela in allt antagligen.

Där är ju spår så som Ge Fan I Mitt Sound, Ensam & Blå, Jag Vet m. Kapten Röd, Kärlek & Sex m. Storsien.

Riktigt fin skiva och värd varenda slant.

Kommer tyvärr inte bli en så stor skiva som kapten röds

Bara måste avsluta med att förtälja att jag är väldigt rädd att reggaen kommer att dö så som hip-hopen gjorde.

Vi måste fortsätta att hålla detta hårt till våra hjärtan.