Nu blev det klart för några dagar sedan med Sabbath´s cover art, som de ska använda på sin splitter nya skiva.

Nu skrev jag fel...jag menar Heaven & Hell, hatar det namnet.

Det är ju Black Sabbath!

Tycker så fast inte Dio eran inte är sabbath´s bästa tid, men ett band är alltid ett band!

Tycker den är jävligt snygg alltså.

Denna bilden har allt!

Har faktiskt sett detta verk på någons konst sida en gång i tiden, och planerat att använda den på mina skivor nån gång i framtiden, men eftersom det är Sabbath så kan jag backa undan (hahaha).

Låtlistan på detta som jag hoppas blir en kanon skiva är:

1. Atom & Evil

2. Fear

3. Bible Black

4. Double The Pain

5. Rock & Roll Angel

6. The Turn of The Screw

7. Eating the Cannibals

8. Follow the Tears

9. Neverwhere

10. Breaking Into Heaven

Har tyvärr bara hört ett 38 sekunders klipp från låten "Bible Black", och de lilla på låten var riktigt grymt.

En skiva jag bara måste ha!

Lil´ Wayne (US)

Social Distortion (US)

Ser bättre och bättre ut för varje släpp här nu.

Jag har väldigt delade meningar av denna skivan, jag älskar den samtidigt som jag inte gillar den?

Javisst, skit flummigt men så är det verkligen.

Och det blir mer konstigt för ibland känns det som skivan har gjorts snabbast möjligast, pga kvaliteten och dylikt.

Kan ge ett litet exempel...i de flesta låtar på skivan så tycker jag i allafall att texterna är skrivna av en liten finnig tonårs pojke, så som

"Trashed", "Zero The Hero", "Hot Line" och "Keep It Warm".

Där har vi de skumma, även att det låter såhär så är skivan asbra.

Är ett jävla ös hela tiden.

Men vill ju samtidigt veta hur deras planering gick till, och det kommer man nog tyvärr aldrig få.

Inte konstigt att Geezer Butler lämnade bandet efter denna skiva, han sa att han kände sig vilsen.

Klandrar honom inte alls.

Låtarna då?

Jo den börjar starkt med "Trashed", som efter man lyssnat på den andra gången faktiskt är väldigt bra.

Och det är här jag stör mig mest på texten.

Kan man bara koppla ifrån sig det är det en jävla bra låt!

En av de bästa på skivan heter så käckt som "Disturbing The Priest", som har varit min favorit låt i en lång tid.

Och här känns det äntligen som att Sabbath är tillbaka.

Här har dom verkligen arbetat fram det som dom brukar med ett stort plus att produktioner är på 100%.

Och det är här man får höra vad Gillans röst är kapabel till.

Den som tar mest plats som vanligt är ju självklart Tony Iommi, klart att han är en av världens bästa gitarrister men det finns ju gränser.

Men hans solo grejor på skivan så som "Stonehenge" och "The Dark" blir tyvärr bara tråkiga.

Iommi gör helt rätt med att utveckla sig, men oftast gör han detta på skivor.

Det gillas inte av mig!

Här en låt som verkligen och då menar jag verkligen chockar mig, det är låten "Born Again".

Det jag tycker är mest konstigast är att den inte har uppmärksammats alls?

En så här bra ballad har dom inte gjort sen "Changes" med den fantastiske Ozzy (Born Again, slår den med hästlängder.)

Så med några slutord för denna skivan, så säger jag som Ian Gillan.

Första gången jag hörde den spydde jag, men nu är den rätt bra.

Betyg: DDD

Black Dice (US)

The Chap (UK)

The Dodos (US)

Fucked Up (CAN)

Steinski (US)

Lilly Allen (UK)

Tony Allen (NGA)

Såg Rose på förra upplagan av Öland Roots, blev helt tagen av hans spelning.

Har ju bara hört han på skivor hur länge som helst, att få se han på scen gjorde mitt år.

Först och främst var han väldigt försenad, och då hade jag chansen att få ett snack med Oskar Franzén.

Som också såg fram emot denna konsert.

Fick hans skiva som ännu inte är släppt.

Efter konserten med Rose var det ingen fråga om jag skulle ta och köpa hans skiva, jag gick med bestämda steg mot shopen och köpte mig ett ex.

Hoppade som en glad liten pojke till vårt camp, och tänkte denna ska vi sätta igång på direkten.

Drog till mig stereon och satte in skivan.

Första jag hörde efter en stund var en sån där halv perfekt producerad låt.

Och med det menar jag att dom nog har försökt ha kvar det ruffa soundet.

Inledningsspåret heter "Warrior", och vilken låt sen.

Man hänger med lätt i refrängen och det blir allsång.

Allsången fortsätter på nästa låt då vi vrålar "Freedom" istället.

Den låten som man verkligen tar till sig är "Youth Nowadays", som handlar om den nya generationen som har lite svårt att visa respekt mot sina äldre

och inte kan anpassa sig i samhället som de äldre generationerna har byggt upp.

Handlar även om dom unga som inte har något självförtroende, som behöver en positiv knuff.

"Dangerzone" har ett väldigt fint harmoniskt blås, så man verkligen flyter med och spelar bas med munnen och visslar högt och falskt när blåset än en gång kommer in.

Och den känslan jag får nu när jag skriver ner detta är att allt flyter på.

Första skivan på länge jag recenserar som är så här enkel, inga avbrott för man inte vet vad man ska skriva.

Därför vill jag verkligen rekommendera denna underbara skiva till er som t.ex pendlar till jobbet eller för er som gillar att vara ute och springa av någon konstig anledning?

Så passar denna skivan till er!

Alla låtar är helt fenomenala, verkligen.

Dom jag har tagit upp här är dom som sticker ut lite.

Musiker på skivan är inga mindre än de berömda, Sly Dunbar, Chinna Smith, Skully, Dean Fraser, Bowie McLachlan, Daryl Thompson och Wally Badarou.

Betyg: DDD

Har sett nu att Roots ska ha ett nytt bandsläpp på Onsdag.

Ser verkligen fram emot detta, för det är ju nu vid denna tiden det kommer lite överraskningar misstänker jag.

Vad jag ser fram emot nu är:

Ras Cricket

Groundation (kan ju alltid hoppas)

Don Carlos

Mama Dash

Har inte hört att denna kanon grupp har gjort något så här bra sen 1998, då denna skiva kom.

Av alla dom grupper som involveras i Wu-Tang Productions, så är dessa starkast.

Förklarar ju en del med medlemmar som, Killah Priest, 60 Sec. Assassin, Hell Razah & Prodigal Sunn.

Dessa personer är ju med överallt i alla Wu produktioner, och dom gör ju de också jävligt bra.

Nu är där ju två nya medlemmar, men det är en helt annan skiva.

Sunz of Man signerade ett kontrakt med Red Ant Entertainment.

Deras första släpp var singeln "Natural High", som även finns på skivan.

En väldigt stark skiva, som för mig öppnade nya vägar vid en ålder av 15, då man är mest mottaglig för...vad ska vi säga...idéer.

Innan hade man lyssnat på dessa grupper som rappar om bongar, röka, sprutor, kokain m.m m.m

Här var det inte alls på detta viset.

Här var det äkta hela tiden, från början till slut.

Inte ens låten "Shining Star" känns löjlig eller tillgjord, som gästas av Ol´ Dirty Bastard.

På "The Last Shall Be First" innehåller väldigt bra producenter som The RZA, Wyclef Jean, 4th Disciple, Supreme och True Master.

Gäster på skivan är nog det bästa man kan tänka sig, verkligen.

Det är Masta Killa, Method Man, Raekwon, ODB, U-God, Tekitha, Beretta 9 och Dreddy Kruger.

Skivan sålde bra när den kom, och har för mig att den säljer ännu.

Men när den kom så pekade skivan upp på en 20 plats på Billboard!

Och den fick väldigt bra recensioner, men möttes av väldigt många olika reaktioner av Wu fans.

Som väntade på ett mörkare sound de hade använt mycket förr på sina låtar.

Tänkte ge er lite tips på låtar som ni borde kolla upp om ni inte hört Sunz Of Man´s "The Last Shall Be First"

Cold

Illusions /feat. Masta Killa

Tribulations

The Plan

Collaboration ´98 /feat. True Master & Method Man

Inmates To The Fire

The Grandz

Next Up /feat. Method Man

Intellectuals /feat. Raekwon & U-God

Den måste finnas i din skivsamling!

Betyg: DDD

TSBTR är tyvärr helt okända för mig, men har tagit mig tid till att lyssna på deras EP nu i nära två dagar.

Skivan har verkligen potential till att få upp en på dansgolvet.

Den är väldigt välgjord och det bygger upp den ännu mer (i allafall för mig).

Gillar verkligen sångaren om hur han levererar sina texter, man lyssnar verkligen på han och vill veta vad det är han vill.

Och det för mig är ett väldigt stort plus, det sämsta kan vara att det blir väldigt monotont.

Men det är jag hundra på att han kommer att fixa till nästa gång.

Det här bandet är jag säkra att vi kommer att få höra (och även se) en hel del i framtiden.

Gäster på skivan:

Boom, som gästas av en väldigt bra rappare som kallar sig Salif.

Sökte på han, men vet inte riktigt om det är samma man, för denna kom från Mali om jag inte är helt ute och reser.

Sen har de en gäst vid namn Mighty Redneck, som jag har följt i allafall 2-3 år.

Rätt roligt för jag satt här hemma i förrgår, och undra vad han hade för sig nu för tiden.

Helt plötsligt dyker han upp på deras skiva.

Fantastiskt inhopp. Starkt!

The Soul Beats The Riddim är ett band jag ska följa upp mer!

Det enda rätta ni kan göra är att gå in på deras myspace, lyssnar och köper EP´n eller laddar ner den.

Jag tycker det är verkligen värt att sponsra dom med 30 kronor, så att de kan få fortsätta utvecklas.

Denna EP´n ska in i min skivsamling.

Betyg: DDD